PATAHOLM

LIV OCH LIVSÖDEN 1700–1920

Pataholm är ett fascinerande samhälle där tiden ser ut att ha stått still i decennier, ja till och med århundraden. Det är lätt att föreställa sig hur en piga hastar över kullerstenstorget för att fylla sin spann i brunnen eller hur en virkesfora rullar förbi på väg ner till hamnen. Men hur var livet för invånarna i Pataholm under 1700- och 1800-talet egentligen? Vilka bodde i de vackra trähusen? Vad levde de av – och vad dog de av?

Min farfars farfar var sjökapten Johan Gustaf Petersson. Han köpte den Hederströmska gården i Pataholm 1860 och än idag finns huset kvar i släkten. För att få svar på hur livet i köpingen var förr i tiden har jag läst mängder av husförhörs- och mantalslängder, köpebrev, domböcker, tidningsartiklar, bouppteckningar, annonser, döds- och födelseböcker samt en hel del brev. Jag har även fått tillgång till Ålems hembygdsförenings bildarkiv samt flera privata samlingar och fotoalbum.

I ett inledande kapitel kan man läsa om hur Pataholm växer fram och blir till en blomstrande lydköping där köpdrängar, hattmakare och krögerskor blandas med tunnbindare, skeppare och ordningsmän. Här kan man läsa hur pataborna lever, klär sig, möblerar sina hus och roar sig. Flera invånare avlider i vattusot, lungsot och nervfeber, men den vanligaste döden – om man bortser från spädbarnsdöd och hög ålder – är drunkningsdöden. Sjömanslivet är riskfyllt och simkunnigheten låg.

Resten av boken är uppdelad i 26 delar – ett för varje hus. Här kan man få svar på vilka som har ägt, bott och levt sitt liv i husen. Flera livsöden vittnar om ett hårt och slitsamt liv med stora barnkullar, unga änkor och fattigdom, men här finns också livsglädje, stora äventyr och djup kärlek. Läs om sjökapten Janne Petersson som drunknar vid briggen Irmas förlisning, murare Strandmarks änka som får ett ”oäkta barn” tre år efter sin makes död, handlare Hammar som blir blixtförälskad under ett Kalmarbesök och båtskeppare Printz som döms för ”fylleri” och ”slagsmål å öppen gata”. I köpingen bor även den 25-åriga änkan Maja som 1785 blir krögerska på Pataholms krog för att kunna försörja sin ettåriga dotter, den 21-åriga sjömannen Carl Sylvin som ramlar ner från stormasten ”på resa från Ecuador” samt båtskeppare Jonas Petersson som 1868 överger sin hustru och treåriga dotter och emigrerar till Amerika. Här bor också den nitiska tullinspektören Hård af Segerstad som bl.a. ertappar skeppare Renström med att sänka 120 kannor brännvin utanför Pataholm.